TILLBAKABLICK – ”ETT LEVANDE SAMHÄLLE”

”Det fanns mjölkbutiker och livsmedelsaffärer i nästa varje del av samhället. Detta skapade en småstadskänsla som betydde mycket för trivseln och samhörigheten i vårt samhälle.” Så skriver Ulf Tidbeck i denna personliga tillbakablick på de 250 affärer, butiker, caféer och kiosker som funnits i vårt område under det senaste århundradet. Ulf Tidbeck har bott i hela sitt liv i Mälarhöjden.

Det är nu över 100 år sedan Mälarhöjdens Villaägareförening (nu Mälarhöjdsföreningen) startades av några entusiaster som var de första fastighetsägarna i området. På den tiden kallades området Fridhem och hade ursprungligen varit en plats där man började bygga sommarhus. Men allt fler flyttade hit och det växte upp ett litet samhälle med början längs Mälaren, som var den naturliga kommunikationslänken med Stockholm. Vägar ledde naturligtvis ut till de olika gårdarna som låg mellan Liljeholmen och Vårby och från dessa började en avstyckning som så småningom kom att forma Mälarhöjden och andra samhällen runt omkring. Husen hade till en början egennamn i stället för gatuadresser, t ex Pettersberg och Backebo, som senare gav namn åt gatorna. Med tiden räckte det inte med båtleder och vägar för att komma hit och då byggdes spårvägen successivt ut som senare blev spårvagn nr 16 och nådde ända ut 1911. Sedan kom också spårvagn nr 13.

Bellmans Källa KioskDå blev Mälarhöjden ett eget litet samhälle med butiker, kaféer och kiosker som så småningom växte i en sådan omfattning att det blev ett par hundra verksamheter. Dessutom startade många hantverkare och det fanns naturligtvis både post och telegraf. Då startades också Mälarhöjdens Köpmannaförening. Samhället hade startat utmed sjön vid Pettersbergsvägen och angränsande gator och utvecklingen koncentrerades kring det centrum som uppstod vid spårvägens ändhållplats och som fortfarande utgör Mälarhöjdens centrum. Men alltefter utbyggnaden av samhället utmed spårvägsspåret så uppkom nya centrum runt hållplatserna Storsvängen och Axelsberg.

Det centrum som idag heter Axelsberg ligger betydligt närmare stan, ungefär där Hägerstens Allé var hållplatsen och Hägerstens Gård fortfarande ligger. Det gamla Axelsberg låg vid Uttinivägen/Kinmannsonvägen och hade affärsverksamheten koncentrerad till Edvard Swartz Plan med Konsum, färghandel och textilbutik med posten mittemot. Det är rent märkligt, att ett ganska litet samhälle som Mälarhöjden hade en sådan koncentration av affärer och hantverkare under alla år fram till slutet av 60-talet där de allra flesta låg inrymda i villor.

Klubbacken och Brådstupsvägen kom till i slutet av 30-talet och det finns ett fåtal flerfamiljshus på Slättgårdsvägen och Edsbergs gränd och även på Bisittaregatan, men i övrigt fortfarande mest villor. Och affärerna bredde ut sig i de flesta kvarteren.

Att växa upp i Mälarhöjden under åren 1940–1965, då det var ett mycket livaktigt samhälle, har varit spännande och intressant. Det skapades så mycket aktiviteter av alla föreningar som växte fram i Mälarhöjden. Villaägareföreningen samlade och engagerade många villaägare och hade varje år en populär midsommarfest på Ekbacken, som låg nedanför Klubbacken nära Selmedalsvägen just där bollplanen nu finns. Festen fortsatte under helgerna hela juli och hade både dans och tivolinöjen på programmet.

Köpmannaföreningen organiserade alla affärsinnehavare och såg till att vi fick god service och brett utbud med gångavstånd till närmaste mjölk- och livsmedelsbutik i kvarteren. Köpmännen bjöd också alla barn i Mälarhöjdenskolans första klass på julgransplundring i samlingssalen i mitten av januari och alla tågade dit från ”Håkans kondis” vid Storsvängen. Idrottsklubben MIK hade en mycket aktiv verksamhet med fotboll, bandy, hockey och friidrott. Varje år arrangerade MIK ett stafettlopp – Mälarhöjdsstaffeten – med mål på Lugntorpsvägen vid skolan. Idrottsplatsen ”Myren” var ett populärt tillhåll för all idrottsungdom.

Men vi skall inte glömma Mälarhöjdens Scoutkår, som samlade många killar och tjejer uppe i ”kåken” på Gillegatan. Den stod färdig 1946 och då var det skog runt omkring Mälarhöjden eftersom grannsamhället Västertorp började byggas först runt 1950 och Bredäng-Sätra på 60-talet. Fortfarande kan man skönja vissa platser som är kvar i ganska oförändrat skick trots den nya höghusbebyggelsen.

De många köpmännen i Mälarhöjden väcker glada minnen till liv med sin speciella personlighet. Runt skolan fanns fröken Fricks Bosättningsaffär i källarvåningen till St Mickelsgatan 123 där man kunde handla presenter och julklappar. Hon var liten och smal med glasögon. På Lugntorpsvägen 10 låg fröken Lundins sybehörs- och klädaffär. Där handlade traktens alla mammor och det fanns otroligt mycket varor runt om i butiken. På Bisittaregatan 23 låg Nilssons Bageri- och Konditori där det alltid luktade nybakat bröd.

Skulle man handla mat så var Konsum på Bisittaregatan 24 närmast, men var det bara mjölk och grädde så räckte Konsums affär på Bisittaregatan 4. Där arbetade fru Eriksson och fru Bång och man handlade lösmjölk i plåtflaska. Mjölken kyldes av isblock som kördes dit av den blå isbilen och bars in av iskarlen som hade ett förskinn och en stor istång.

Utanför skolan hade fröken Gustafsson en kiosk i hörnet av St Mickelsgatan och Lugntorpsvägen dit skolans ungar smög iväg på rasterna för att köpa godis för sin veckopeng. Borta vid Storsvängens hållplats låg många affärer utmed Hägerstensvägen. Där var Gustavssons Livs i huset nr 300 som nu är pizzeria. I källaren på gaveln låg min första hårfrisör, men där har det varit många andra aktiviteter.

ElPå Hägerstensvägen 297 låg Perssons Urmakeri och bredvid Charles Liljeblads Cigarraffär. Han var en glad gubbe med stor flint och gula tänder och kallades för ”Månen”. Han tog alltid farväl av sina kunder med uttrycket ”tack och heder”.Där låg också till höger Grünbergers Trikåaffär, som senare blev blomsterhandel. I huset bredvid nr 295 låg Mälarhöjdens Järnhandel och ytterligare bortåt låg Ejnar Erikssons Elektriska affär.

Vänder vi tillbaka mot Storsvängen, så låg Fröknarna Hanssons Bosättningsaffär där med mängder av husgeråd och prydnadssaker. De hade under sommaren också ett stånd på Gröna Lund. Bredvid bosättningsaffären i nr 31 på Storsvängen låg Hulda Petterssons Tobaksaffär, där min far alltid handlade sina cigarrer. Hon var en krum liten gumma med rosig hy och ett stort grått hår runt hela ansiktet.

En annan mycket viktig affär vid Storsvängens hållplats var Ekströms Fiskaffär på Hägerstensvägen 308, där Yngve Ekström med hustrun sålde allt i fisk och grönsaker. Han var också mycket aktiv i Köpmannaföreningen.

Förflyttar vi oss mot Mälarhöjdens centrum så passerar vi Knalleboden i hörnet av Knallevägen, som tidigare var livsmedelsaffär. På andra sidan i nr 324 låg Elna Upströms Blomsterhandel, en mycket liten men välsorterat butik där så gott som alla i Mälarhöjden köpte sina blommor till de mest skilda slag av uppvaktningar. Idag är huset ett litet garage nära vägen och det är svårt att föreställa sig att det där har varit butik!

Så har vi då kommit till Mälarhöjdens centrum runt vändplanen där spårvagnen vände. I huset Slättgårdsvägen 1 låg Oscaria Skoaffär på hörnet bredvid Kronlaxen som då var Konsums konkurrent till Ekströms Fiskaffär. Det rann kylvatten utför fönstren för att hålla nere temperaturen. Där låg också Torstenssons Färg som flyttat dit från Sätrabacken. Det är fortfarande färghandel i butiken. Intill låg också Arrestedts Järnaffär där man kunde inhandla allt praktiskt till hantverket. I lokalen med Oscaria låg tidigare Posten och senare Sture Erikssons Pappershandel som fortfarande är igång, nu med nya ägare. På andra sidan vändslingan låg Posten som var kvar länge, och i källaren därunder låg Liljeblads Musik- och Pappershandel där nu blomsteraffären ligger.

Mälarhöjdens Centrum

Konsum hade startat mycket tidigt år 1910 i Konsumtionsföreningen Hoppet nere på Petterbergsvägen 19. Konsum byggde sedan en stor affär i hörnet mellan Selmedalsvägen och Bellmanskällevägen där nu ett hus för äldreboende är uppfört. Konsum fick sedan lov att bygga en ny butik mitt i spårvagnens vändplan.

Konsum Bellmanskällevägen

I Sätrabacken, som det då hette, numera Mälarhöjdsvägen, låg ett stort antal affärer i huset nr 3. Där låg Eklunds Livs, innan dess Lavergrens Livs, Sture Erikssons Tobak & Papper, Karlssons Färghandel senare Torstenssons, Rolf Elfsös Frisersalong, Cernmarkers Sybehörsaffär och dessförinnan låg också Posten och Telegrafstationen där. Ännu längre tillbaka låg också en livsmedelsaffär mittemot som drevs av Gösta Ekholms mor. Gösta är en av Mälarhöjdens äldsta och mest bevandrade personer när det gäller allt som hänt i samhället under de senaste 90 åren. Runt centrum fanns också konditoriet Gula Stugan på Bellmanskällevägen 5 och just uppe på hörnet mellan Sätravägen och Bellmanskällevägen låg Bellmansbaren med kiosk där ungdomar ofta samlades, och som nu ersatts av Villa Fridhem.

Butiker i backen Mälarhöjdsvägen

Gula stuganFörutom alla affärerna fanns det också kiosker runt om i hela Mälarhöjden. De låg vanligtvis vid spårvägshållplatsen men också i många andra gathörn. I slutet på 40-talet och början på 50-talet sprang vi killar runt och köpte tablettasken Alfa. I den låg det bilder på fotbollsspelare i de allsvenska lagen. Bilderna bytte man med varandra.

I livsmedels- och fruktaffären kunde man också springa in och tigga apelsin- och citronpapper som virades runt frukten under transporten till butiken. Det var ofta mycket vackra mönster som man också kunde samla och jag har fortfarande 2 album med inklistrade apelsinmärken som minne från den tiden.

Detta var ett axplock ur Mälarhöjdens utveckling som samhälle under de gångna 100 åren. Naturligtvis finns det mer att berätta om allt som hänt runt alla butiker och människor i vårt samhälle.

Vi kunde reparera våra cyklar i två cykelaffärer vid Axelsberg och Mälarhöjden. Det fanns mjölkbutiker och livsmedelsaffärer i nästa varje del av samhället. Detta skapade en småstads- känsla som betydde mycket för trivseln och samhörigheten i vårt samhälle. Den enorma utspridning av affärsidkare som fanns i samhället under perioden fram till början av 70-talet har tyvärr försvunnit och nu finns bara affärer kvar runt Mälarhöjdens Centrum och det förhållandevis nya Axelsbergs Centrum. Detta sammanhänger med att spårvagnen försvann 1964 och ersattes med tunnelbanan.

Men fortfarande finns det också hantverkare kvar här och där och längst har väl Hägerstens Byggnadsvaror på St Mickelsgatan 95 funnits kvar. Allt annat har övertagits av affärsverksamheter i Västertorp, Bredäng och Skärholmen men Mälarhöjden framstår fortfarande som ett levande och aktivt samhälle tack vare koncentrationen runt skolan, biblioteket, scoutkåren, idrottsklubben och den sammanhållning som gemensamt skapas tillsammans med de företagare som fortfarande finns kvar. Där spelar Mälarhöjdsföreningen (fd Mälarhöjdens Villaägareförening) en mycket aktiv och betydelsefull roll. Mot den bakgrunden känns det mycket angeläget att önska föreningen lycka till i sitt framtida arbete att bevara den samhörighet och småstadskänsla som skapats under de gångna 100 åren.

Text: Ulf Tidbeck
Artikeln tidigare publicerad i MHVs årsbok 2001